de får väl duga...
Idag vankades det kalas - 3-års sådan. Eelis. Var trevligt att träffa alla tre systrarna med familjer. Kumityttö har tappat över 20 kg och hon ser ut som en italiensk filmstjärna. Starkt jobbat, hon kör lowcarb-diet och helt klart funkar det för henne. Jag skulle nog inte våga - kött, fett, ägg osv. dagarna i ända och minimalt med grönt, bär och sånt. Jag kan bara inte tro att det kan vara riktigt hälsosamt. Har prövat en gång typ nå spnt och mådde så dåligt att jag trodde att jag skulle dö. Hjärtat rusade, världens ångest, kallsvettningar och illamående samt svindel. Som sagt skulle nog inte våga.
Nu är klockan 22.38 och det är nog klokast att dyka i säng. Känner mig faktiskt jättetrött. Tur att man har kort dag imorron, bara till 13. Behöver få en massa gjort här hemma också och vovvarna behöver komma ut på promenad. (Jag med i själva verket)
Har nu alldeles för många böcker uppstaplade i väntan på att bli lästa. Det grämer mig. Dirk Pitt har inte än heller blivit färdigläst och jag som fick förra veckan hem en ny Deaver. Jag måste börja titta på mina prioriteringar här!
Hyvää yötä!
Utkast: sur och ...
sur och arg - fortfarande...
Det blir inte bättre med tiden! Min älskade dotter efterlyser kapitel 2 i historien om gräsklipparen. Denna satans jävla förbannade ..............helvetesmaskin.
Som sagt var, fick jag ju den hem. Och efter denna långa väntan borde man väl vara glad och lycklig - samt ha en snygg och fin (och framför allt KORT) gräsmatta. Ja visst ja, borde heter det. Igårkväll hade jag faktiskt VÄLDANS stor lust att ta en till tur till Elon i happis och i väl valda ordalag meddela dom att eftersom dom nu äntligen lyckades leverera maskinen hem till mig, kan dom nu se till att leverera en karl (eller ngt åt det hållet, ifall det går att hitta i firman) efter helvetesmaskinen som ser till att djungeln hemma hos mig blir ansad!
Bakgrund:
Efter en arbetsdag samt en timmes gym-besök anlände jag hem taggad och förväntansfull. ÄNTLIGEN SKULLE DET SKE! Gräsmattan skulle tas itu med. YES! Ut med gräsklipparen. Choka lagomt och vrida på nyckeln. HALLELUUJAAA...
Efter några hostingar...brummmm och den startar. VAU...Då var det bara och köra, eller...Den verkar gå fast den känns väldans tung att köra. Jamenvisst, den har ju drag på bakhjulen också. Johan herra helpon lykkäs, bara och dra upp det andra, nedre handtaget. Det fungerar också. Med ett vrål störtar maskinen framåt - och jag försöker hänga med. Maskinen hoppar och skuttar och jag kutar efter. Det här verkar ju direkt lovande.Det syns en bred rand i djungeln där jag gått. Krockar nästan med staketet, hur stannar man jävla åbäket - just ja släpp bara handtaget. Vänd maskinen - tung som bara den. Och åt andra hållet. Och samma igen...fast vad är det nu då. Eländet stannar. Tystnaden belägrar sig. Vrida nyckeln. Ingenting. Inte nu igen. Vrid igen, ingenting. Lite fundering. Kan kniven ha fastnat vid någonting? Det är bara och lyfta på maskinen som väger ett halvt ton ungefär. Alltså tippar jag den Och tittar under. Fullt med grässörja. Fast ihoptryckt under hela maskinen. Får skrapa loss det fingrarna (och gissa bara om man har handskar på). Försöker starta igen. Och mycket riktigt, den startar. Nytt försök. Störtar efter maskinen i kanske fem minuter och gissa bara vad händer sedan. Javisst. Samma procedur som ovan. Kan det bli bättre.
Efter en stunds fundering kommer jag ihåg att det i Manualen (jaa, självklart har jag läst den!) stod att denna maskin har tre funktioner i ett. Klippa och strimla gräset till gödning. Klippa och spotta ut gräset efter maskinen. Eller klippa och samla klippet i en behållare. Nå enligt mina funderingar det kanske skulle gå att hindra gräset från att fastna under maskinen om maskinen istället spottar det i behållaren. Måste bara testas. Naturligtvis måste jag ta loss hålskyddet med maskinen igång, vilket leder till att det sprutar grässörja rakt på mig. Nå ingen ide stanna maskinen nå mer, bänglar dit ännu uppsamlaren med motorn i gång. Och sedan fortsätter vi. I ett tag i alla fall. Vad hända sedan. Gissa två gånger. Ni slipper, jag berättar det. MASKINJÄVELN stannar igen. Samma sak igen. Alla håligheter fulla med sörjan. Fortsätt gräva. Först inne i röret som sörjan sprutas igenom och sedan ännu under maskinen också. Det sticker i handen, måste finnas nässlor i eländet. Två gånger orkar jag börja om. Sedan har jag fått nog. Har klippt nästan hela inhägnaden framför huset. Och nästan hela sträckan mellan staketet och vägen. Och gjort en rund bana på gården. Tar och tömmer en sista gång och skjuter sedan eländet, som fortfarande väger ett halvt ton, in i garaget. Få se hur länge det kommer att ta att få hela gården klippt.
Där har ni orsaken till att jag fortfarande är skitarg på elonerna. Jag hade ju berättat för dem att gräset var långt redan för tre veckor sedan. Och att vi får problem med sorkarna. Jag hade till och med tipsat dem om att vintern är på intågande, men de kanske inte trodde mig. Nå tre veckor till gjorde sitt med gräset. Och sedan frost varje natt - det har gjort gräset helt vattensjukt och mjukt. DET GÅR INTE ATT KLIPPA nå mer. Och det var ju detta jag försökte säga till ............... . Jag anser faktiskt att de borde själva komma hit och köra helvetesmaskinen. Och sorkarna, dom kan de få i en hink sedan till vintern.
Och snöslungan - ifall vi nu verkligen skaffar en till vintern - den hämtas INTE från elonerna, det kan jag lova!
nystart...eller...
jaajaa. få se om det blir mer en vana det här. Att skriva av sig. sist dog det som ut pånåttvis.
no i och för sig händer det nu inte så särskilt mycket här i livet. allt lunkar på som vanligt bara.
Fast idag har jag kanske en nystart ändå. Jag har nämligen varit idag en riktig satkärring. HEHEHE...och värst av allt är väl att DET KÄNNS RIKTIGT BRA!!!!
Jag som alltid är snäll och timid och nästan ber om ursäkt för det minsta lilla. Jag som väntar snällt och nickar och säger jaa och amen till allt och alla nästan. Jag EXPLODERADE idag för nu hade jag fått nog. Lite bakgrund kan kanske vara på sin plats.
Vi har ju kämpat hela sommaren med vår gamla gräsklippare som inte vill gå igång. Matti fick den att starta och grannen likväl. Men varken jag eller kikka orkar dra igång eländet. I själva verket har jag lyckats rätt många gånger i sommar efter att jag skruvat loss tändstiftet en tre fyra gånger och torkat den och skruvat tillbaka och chokat och dragit och slitit. Men nu för ca fyra veckor sedan gick det inte. Hur än jag försökte. Och inte ville jag gå till grannarna heller. Dessutom efter sista gången svullnade ju handen upp också. Alltså gick det inte nå mer.
Hade ju pratat redan flera gånger om att vi måste nog skaffa en gräsklippare med elstart eller en elklippare. Nå nu var det bråttom. Kallt som attan och vi vet att hinner vi inte klippa får vi sorkinvasion på vintern. Och sorkjävlarna älskar vår garage. Alltså nu var det bråttom.
Med Mirjas hjälp tog vi itu med saken. Mot ELON i staden glad i hågen. Med sakkunnig (?!?) hjälp valde vi en fin klippare med elstart - och inte var den billig heller. Fraktade maskinen hem och direkt på lördagförmiddag ut och klippa! Trodde vi...
Vred på fina nyckeln, jummm jummm jummm. och sedan - ingenting. Fler försök - ingenting. Ringde elon, tyvärr kan vi inte hjälpa, återkom på måndag. Jaa jaa. Flera försök under helgen - tänk om ändå. Men inte. Och ingen laddare med förresten.
Återkommer på måndag, ringer igen. Vi ska komma titta på det, ställ maskinen så vi kommer åt. OK. Vad händer sedan. Hmmm - ingenting. Mirja är förbi hos dom och berättar för dom att Heli behöver faktiskt maskinen. Ingenting. Jag ringer igen. Någon har varit och satt maskinen på laddning. Vau. Försöker lite försiktigt starta. Ingentig. Kanske måste laddas mera. Väntar till nästä dag - över 24 timmar på laddning, det borde väl räcka. Vrider på nyckeln förväntansfull. Ingenting. Flera försök. Ingenting. Ringer tillbaka. Karln har varit här och maskinen fungerar visst hur bra som helst. ?!?!??? Aha. Men inte när jag försöker. Kan du komma med maskinen. Nå det kans jag ju inte, jar har faktiskt problem med tunga lyft och så. Så då ska ngn komma titta till det igen. Tror vi jaa. Pyttsan åsså. Efter åtskilliga dagar baxar vi maskinen bak i bilen och kör till Elon. Dom kommer och tittart. Vrider på nyckeln. Hmmm. Tar tag i snöret och rycker till. Och maskinen ryter till och går igång. Ja visst ja. Jättebra. Men nu var det faktiskt så att det var just det här som var problemet. JAG KLARAR INTE AV ATT DRA IGÅNG ELÄNDET! Och då kan dom ej annat än att konstatera det vi redan visste. Den går inte att starta. Med nyckeln. Men inge fara - det är nog batteriet. Det byter vi snabbt och enkelt. Och levererar sedan maskinen hem till dig. Tror vi jaa...dagarna går. En till helg man skulle kunnat använda till gräsklippning. Nu börjar nätterna vara så kalla så undrar hur länge man kan klippa gräset. Som blir bara längre och längre...
Dagarna går, ingen maskin i förrådet. Ringer igen. Det ska bli, han har så mycket jobb just nu. Men det ska bli, jag ska kolla med honom och ringer upp dig sedan. Jaha jaa. Vi väntar väl då.
Ingen maskin. Inget samtal. Inga nummer i nummerpresentatören heller - det håller vi extra koll på.
Dagarna går men nu börjar jag koka så smått. Och idag hade jag då fått nog. Klockan halv fem på eftermiddagen marscherade jag in på Elon och skällde ut dom efter noterna. Dom fick verkligen veta vad jag ansåg om dom och deras service-anda. Jag meddelade dem att jag förväntar mig att en splitterny gräsklippare inte ska kräva flera veckors reparationer för att fungera. Jag konstaterade att jag anser det oförskämd att behandla mig så här och att det hade aldrig gått att behandla en karl på detta sätt, det skulle de aldrig tolererat. Och till slut bad jag dem att ge mig den inte upp-packade maskinen de hade inne när jag köpte maskinen så jag kan lämna in den någon annanstans där servicen fungerar.
Summa summarum. Min gräsklippare står nu ute på gården. Imorgon får vi se om den går.
Jag kanske håller på att bli en riktig satkärring. Vad tror ni?
hupsista...
Det var brödrosten. Stoppade i två skivor rågbröd och gick in i vardagsrummet för att slå på morgontv:n (vilket jag senast gjort ngn gång i vintras skulle jag tro, typiskt). Satt här och kände lite lukt av bränd bröd men så brukar det ju vara när man rostar rågbröd. Men efter ett tag blev det starkare - och ännu lite starkare...Nå gick i köket för att kika lite - och såg 15-20 cm höga lågor slå ur rosten. Ups...Nå som tur var kom jag ihåg att jag köpte en mindre brandfilt i Uleåborg förra månaden. Fram med den och dra ur kontakten på rosten. Bar ut rosten och hällde på vatten och nu har jag vädrat här i några timmar, hela huset stinker rök. Nå fick frukost osså till slut. Tinade brödet i mikron i stället.
Nu sitter jag här med en vit liten i famnen och funderar på vad jag ska hitta på nu. Ute är det grått och trist. Fast just nu regnar det väl inte. Men det är blött, blött fortfarande. Och mörkt. Ingen motivation. Borde kanske trimma hundarna lite. Men de hatar ju det. Och borde röja här. Men har ingen lust. Så då sitter jag bara här. Och har ont i huvudet av alla rök. Kul!!!
blöttblöttblött
Fredag igen. På något sätt har den här veckan känts lång. Vet inte, kanske det beror på mörkret. eller vädret. Vet ej. Men känner mig trött just nu och lite småkrasslig. Men det brukar ju bli lite så mot årsskiftet. Skulle behöva göra så mycket men det blir inte av. Alla dessa projekten både hemma och på jobbet. Skulle behöva få ordning på alla rum här hemma - huh. Men orkar inte när man kommer hem från jobbet. Nå det får bli senare - de projekten försvinner inte så får ta dem sen...Värre är det med alla projekten på jobbet, dem kan man inte skjuta framför sig hur länge som helst. Egentligen är det ju skitkul, men...Skulle behöva skriva en massa, läsa en massa, planera en massa, får ordning på en massa på jobbet. Och så sitter man bara här frsmför tvn, halvsover och slötittar på en massa program utan att egentligen höra många ord ens. Skulle nog behöva min "personal trainer" här!
Mina två små "personal Trainers" ser till att jag kommer ut i alla fall. Vi har blivit riktigt duktiga. Alla vardagar morgonpromenad vid 6.20 och eftermiddagspromenad efter jobbet eller mor kvällen. Spelar ju engen roll med tiden - lika mörkt ändå. Fast just nu verkar det vara jag som får tvinga ut kompisarna. De vill inte ens gå på gården och pissa när det regnar, blåser och är kallt. Skulle bara behöva komma igång med gym också.
Dessutom blir man nästan lite orolig själv också när man inser hur jävla bra man trivs ensam med vovvarna - kan det vara riktigt friskt? Nog att det är kul när någon kommer och hälsar på eller man hälsar på hos någon (vilket iof sker ytterst sällan) men i det stora hela trivs jag bra för mig själv med mina vovvar. Jag kanske håller på att bli senil? Eller förvandlas till en eremit? Är det riktigt tillåtet att vara så osocial? Nog för att jag umgås med folk hela dagarna annars så det kanske duger som förklaring, i viss mån i alla fall. Vet ej, och ärligt talat vet ej om jag ens bryr mig...
Nu ska jag se på criminal minds så....
regn, rusk och mörkt
Igår var det lika eländigt väder. Men vi gick ut i alla fall. Men på söndag vardet toppenväder. Kikka borde ha varit här, Var till Laivaniemi med Olga och Viivi så de fick springa lite. Solen sken - ganska långt nere redan vi 13-tiden - och viken hade frysit vid stränderna men där det var öppet var det fyllt med svanar! Tiotals svanar som trumpetade så hela viken dånade. Det var mäktigt. Försökte fota men med min lilla digitalkamera utan ordentlig zoom blev det inte så märkvärdigt. Det var där Kikka borde ha varit! Solen på väg ner, gulröda strålar som speglade sig mot isen och svanarna som provflög sina rundor över viken...
Annars då. Nojaa...På jobbet händer det lite av varje just nu. Få se var vi landar. Nya planer lite varstans. Men det känns faktiskt riktigt roligt att verkligen försöka omorganisera hela avdelningen. Få ordning såväl på omgivningen som på oss själva och även barnen. Det är ju bara samma problem som alltid - brist på oengar. Så det gäller att försöka vara påhittig. Vi försöker dela rummen i stationer så vi får lite struktur i verksamheten. Och så ska vi försöka vara ännu mera "närvarande" . Så vi hjälper till att leda in barnen i olika leksituationer osv. Få se om vi får bättre fungerande grupp och mindre spring och konflikter.
Här hemma är det lugnt. Har rotat lite i garaget, drömmer fortfarande om att få in bilen till vintern. Få se - en hel del kvar dit. Vågar inte bara och slita allt för mycket på en dag (handen!) så jag tar det lite i sänder. Har röjt lite på gården, tömt krukorna och burit in dem i förrådet o sånt...Inne skulle också behöva göras en massa, men efter arbetsdagen känns det trögt - orkar inte riktigt ta itu med sådant. Men men....det kanske blir litisänder...
Var till graven på söndag. Den såg faktiskt rätt bra ut. Silverekarna är jättefina fortfarande. Rosorna har torkat ganska fint och ljungen och enkvistarna var fina. Tände 3 ljus, för en gångs skull varken regnade eller blåste det. Rune skulle ha fyllt 58 på lördag.
nojaa. Nu har jag skrivit en hel del igen. Borde kanske skriva lite kortade lite oftare. Hmmm...det kanske blir...
hunteerinkia...
Idag har dagen regnat bort. Gårdagen satt man i bilen och inne, hela dagen fast det var strålande höstväder. Idag har det då regnat och vi har varit inne hela dagen. Stackars Olga är flådd - nästen. Min lilla rosa "gris". Jag har trimmat henne i 4-5 timmar i sträck. Gissa om vi var trötta båda efter det. Nu är det bara nästan hälften kvar. De besvärligaste ställena, låren, sidorna, svansen och underullen. Det får vi ta om några dagar. Och så måste jag nog skaffa mig en sådan där rakapparat för hundar. Annars kommer ju stackars vovvarna att se helkonstiga ut. med toffsar på bröstet och rumpan och kala annars. hmmm, snyggt....Och så har jag HELA Viivi kvar att skala, huhuh, där finns det arbete kan jag lova.
Förra veckan var vädret avsevärt mycket bättre - åtminstone fram till idag. Vi har kutat runt Marielund och Ikea med vovvarna. Och Viivi var verkligen häftig i onsdags. När vi skulle gå ut hade hon lyckats bonga ett uråldrigt tuggben på gården. Jag tror att det är Almas gamla som legat på gården i ett halvt år eller så. När jag sedan kom med kopplet hade hon svårt att bestämma om hon skulle stanna kvar eller följa med. Nåå, till slut kom hon ändå och lät mig sätta kopplet runt halsen och vi gick genom porten. Men tydligen hade hon blixtsnabbt hunnit vända sig om och hugga benet för när jag tittade ner hängde det i hennes mungipa. Och hon kutade glad och stolt vidare. Nå jag tänkte att vi får väl se hur många meter hon orkar bära sådant - stort var det också. Men gissa om någon var förvånad när Viivi kutade bara vidare, tog bara då och då bättre bett om benet och trippade vidare. Hon gick med detta ben i cirka TRE KILOMETRAR, och hade säkert gått hela vägen hem igen om inte vi hade svängt förbi Marielund.grillen - där blev dofterna för lockande. En gång fick jag henne att ta upp benet och bära det i en 20 meter till men sedan fick det vara. Men hemifrån hela vägen runt Marielund fram till affären - det var inte dåligt!
Annars var vi igår till Uleåborg och fira 30-åringen Anna. Hade vovvarna med. Och mummu och Ulla åkte med oss. Ulla var bättre "Navigator" än den kikka har knyckt. Räkningen kommer, lovade hon. Det var trevligt. Mummu var glad när hon fick träffa alla sina barn och nästan alla barnbarnen och barnbarnsbarnen (alla utom Matti, Kikka, Arttu och Laura).
Imorgon ska jag försöka få iväg en flyttlåda igen till min älskade dotter - som saknar sina långkalsonger! Jag har åtminstone virat igen lådan, nu gäller det bara att frakta den till busstationen. Det finns hopp min älskade dotter - det finns hopp -kanske...
Jaa jaa. Dags att lägga sig. Imorgon är det en arbetsdag igen. Tidigt upp och ut med kompisarna - hoppas det inte regnar då.
syksy
Nyt on aloitettu lintujen ruokintakausi, ikkunan takana pyristelee varmaan "miljoona" pikkulintua. Talitiaisia, sinitiaisia, varpusia, urpiaisia, järripeippoja, vihervarpusia ja ja "grönfink" - mikäs tuo nyt sitte olikaan suomeksi. Täytyy panna mietintämyssyn alle. On niitä niin kiva katella - kyllä se Ulla on oikeassa punainen tupa ja mummeli köökin ikkunassa tiirailemassa lintuja. Hehe...
Niin se oli se haaste, jonka rakas tyttäreni minulle osoitti (saatuaan sen rakkaalta serkultaan). Jotain sellaista että mitä minulla on päällä just nyt (no vakio kotiasu tietenkin - fleecepuku! pikkuhousut, rintsikat ja nilkkasukat) ja sen kerrottuani pitäs haastaa viisi muuta uhria. no joo, että lycka till vain, eiks niin. Eihän tätä palstaa edes lue ku korkeintaan kaksi ihmistä ja niistä se toinen haastoi mut, eli siitä vaan Mattiseni, lienet ainoa jonka voin haastaa!
Älä ota ressiä, ei kai se niin vakavaa ole.
Nyt pitäs lähteä ulos ennen kuin tulee aivan pimeetä. Että heikunkeikun...kuullaan sitten taas joskus.
det är inte lätt när det är svårt...
Hur låter jag när jag låter som jag??
Hmmmmmhmmmm................
Nå inte vet jag, så jag måste väl testa mig fram. Du kommer nog att ge feedback i fortsättningen också!
Slutet på september är det nu. Det har flutit några dagar (veckor) sen jag skrev sist. Men särskilt mycket har det inte hänt under denna tid. Utom så klart att mummu nästan drunknade men utöver det är det relativt lugnt. Kallt är det ute, nätterna i alla fall. De senaste dagarna har annars varit jättefina, soligt och vackert med strålande färgprakt där ute - det är flera år sedan höstfärgerna har varit så har fina. Idag var vi i skogen med Ulla ja Olga och Viivi. Kollade först början av vandringsleden efter lingon men det var magert, några bär här och var men inte många och de också frostbitna och på gränsen till övermogna. Sedan skulle vi kolla lingonstället mot Karsikkojärvihållet men svängde en korsning för tidigt och snurrade runt i urskogarna bakom happis i en bra stund . Stannade ett par gånger men bär var det göest med. Kom till slut ut ungefar vid Salmis/Vuono-korsningen!
Annars har jag börjat med fågelmatningen - guuu vad mycket småpippin jag har utanför köksföntret. Får fylla på med frön två ggr om dan. Ulla lovade förresten berätta för er att nu har jag blivit det - gammal mamma som sitter i en röd stuga, "köpöttää" runt Marielund med hundarna och sitter i köksfönstret och stirrar på småfåglar... Och inte går det att få mig att åka någonstans nå mer. Vojvoj - vad ska man göra. Man är som man är.
Imorgon regn? Det lovar de. Få se, i så fall blir det nog ingen skogsutflykt imorron. Ulla planerade lite att vi skulle ta med mummu imorron. Så det blir väl Marielund runt i så fall (hehe).
sataa,sataa ropiseeeeeee
Olipa harmaa päivä. vettä tulee kaatamalla, kohta täytyy luovuttaa paremman ilman odottaminen. ei auta ku vetää sadekuteet niskaan ja lähteä ulos. Vaikka epäilen vahvasti että nelijalkaiset ystäväni tekevät tenän. ne varmaan epäilee minun mielenterveytäni - hulluhan tuonne lähtee...
Mirja kävi pyykillä - joku oli nakkonut sen vaatteet kesken ohjelman ulos koneesta. Mirjan erehdys sen puoleen - väärä päivä vahingossa. Sellaista sattuu.
Tänään on ollut tosinihkeä päivä. Nukuttiin pitkään Olgan ja Viivin kanssa, eihän sitä edes raski nousta ylös kun pieni valkoinen pää lepää käsivarrella syvässä unessa, kaikki neljä jalkaa ilmassa ja massu rapsutusta odottamassa...Joten välillä rapauteltiin ja sitten taas torkahdettiin. Eihän yhtään hullumpaa. Nyt kello on kaksi iltapäivällä enkä ole kyllä yhtään varma onko tytöt käyny viel'ä edes aamupisulla - on ne ollu oven ulkopuolella pari kertaa pikaisesti (toivottamassa Mirjan tervetulleeksi ja huiskuttamassa sille heihei) mutta siitä pissaamisesti ei ole takeita. Äkkiä sisään - siellähän kastuu!
No pitäs kai yrittää jotain hyödyllistäkin tänään, vaikka vähän paikkojen siistimistä ja sen sellaista. Ja verhojakin pitäs kai vaihtaa. Ja kaupassakaan ei ole tullu käytyä viikkoon. Ja mummulaankin vois varmaan poiketa. nojoooo...jostainhan sitä vois aloittaa...kai.......
jaha...
Veckan har nästan gått - en arbetsdag kvar, dagarna bara försvinner. Vi har det verkligen lugnt här hemma, jag och mina älskade vovvar Vi går våra promenader och snackar lite och...jaa, vi borde nog kanske hitta på lite mer också. Men å andra sidan blir det inte så mycket tid över av ngn konstig orsak. vi borde ju ha hur mycket tid som helst men ändå verkar det jämnt vara läggdags. KONSTIGT! Imorgon har dom lovat regn, trist. Då är det inte lika kul att gå ut. Men nu är det igen läggdags, få se om man har ngt att skriva under helgen. Fick i alla fall inbjudan till "Ljusparty" till söndag. Skitdyra ljus men trevlig sällskap! Tänker gå om inget särskilt dyker upp. På jobbet har det varit rätt hektiskt. Det är nog tur att jag älskar mitt jobb! Vill absolut inte göra ngt annat. Idag hade vi 12 stycken småa varav tre skrek, fyra slogs, en spräckte läppen och resten var bara annars bedårande. Kan det vara bättre! Jag älskar dom alla - dom är härliga. Men å andra sidan är det sedan härligt att komma hem till vovvarna, lugnt och tyst. Nu har jag faktiskt lyssnat extra noga hela veckan och sanningen är att mina hundar har inte skällt en endaste gång sedan måndagmorgon då vi fick skäll från by.........! Viivi har skällt några gånger- alltså några skall - två kvällar men det gjorde hon här inne i mitt sovrum. Men inte ett ljud ute hela veckan - och jag har verkligen lyssnat. Så nog är det märkligt om dom stör....
Men nää, sängen väntar. God natt.
Första dagen...
Nåjaa, dagen gick - ingen bra dag för den delen. Blev förstörd redan på morgonen - klockan sju på morgonen i själva verket. Av en sur granngubbe som fått för sig att mina hundar stört honom. Må väl vara så... Fast nog undrar man - undrar om det ändå inte är så att gubben hade dålig dag och behövde ta ut det på någon. Och då är det såklart tryggast att välja en ensamstående medelålders kvinna som är lätt att skrämma...har inga manliga bekanta i närområdet och kommer inte att säga emot... Till saken hör att hans sovrum ligger på motsattta sidan, huset ligger två hus bort snett på andra sidan gatan. Och till råga på allt bor mot deras sovrum cirka 15-16 hundar av olika storlekar i två hushåll! Men de hushållen är nog inte så fogliga att handskas med, man kan få mothugg också. nåjaa man fick en åthutning, bad om förlåtelse snällt osv. Man sedan har detta grämt mig hela jävla dagen. Här försöker man ta hänsyn - låter inte hundarna ens nudda grannarnas gräsmattor utan går mitt på vägen fram till stora vägen och dikeskanterna, plockar upp efter vovvarna, plockar in vovvarna vid minsta pip utanför i inhägnaden (till råga på allt är inte mina hundar ens skälliga - grannarnas ungar för leva rövare framför huset och de säger ingenting!!!!). Så desto längre dagen lidit desto mer irriterad har jag blivit. Tii slut var jag tvungen att gå till "gamla" grannen och gnälla - det hjälpte.
så då har man börjat bloggkarriären med ordentligt med gnäll och klagan. Hoppas det inte sätter tonen för blogget - hemska tanke!
PS: "Gubben" är faktiskt mycket yngre än jag - men åldern är inte alltid det avgörande...
I övrigt har dagen passerat lugnt. Kom hem tidigt, skickade cykel och paket till min älskade dotter i Gävle (sååå långt borta), gick ut med vovvarna. Och efter att hälsat på hos före detta grannen har vi bara tagit det lungt med mina fyrfota vänner - det är ganska mysigt att ha två stycken samtidigt sovandes i famnen.
Välkommen till min nya blogg!
det här var krångligt. Min älskade dotter vill att jag ska avslöja allt om mitt liv så nu ska lära mig att skriva blogg! hmmm...en upplevelse det osså...
