Heli, Olga & Viivi
hunteerinkia...
gått några dagar igen. Dagarna försvinner rätt fort känns det som. Förra veckan var lite jobbig - på jobbet närmast. Annars var det rätt lugnt. Bortfall bland personal, det brukar kännas. Vikarier känner inte rutiner så bra och när det är mindre personal tar allt längre. Och blir jobbigare. Nå har vi tur är alla på plats imorgon.

Idag har dagen regnat bort. Gårdagen satt man i bilen och inne, hela dagen fast det var strålande höstväder. Idag har det då regnat och vi har varit inne hela dagen. Stackars Olga är flådd - nästen. Min lilla rosa "gris". Jag har trimmat henne i 4-5 timmar i sträck. Gissa om vi var trötta båda efter det. Nu är det bara nästan hälften kvar. De besvärligaste ställena, låren, sidorna, svansen och underullen. Det får vi ta om några dagar. Och så måste jag nog skaffa mig en sådan där rakapparat för hundar. Annars kommer ju stackars vovvarna att se helkonstiga ut. med toffsar på bröstet och rumpan och kala annars. hmmm, snyggt....Och så har jag HELA Viivi kvar att skala, huhuh, där finns det arbete kan jag lova.

Förra veckan var vädret avsevärt mycket bättre - åtminstone fram till idag. Vi har kutat runt Marielund och Ikea med vovvarna. Och Viivi var verkligen häftig i onsdags. När vi skulle gå ut hade hon lyckats bonga ett uråldrigt tuggben på gården. Jag tror att det är Almas gamla som legat på gården i ett halvt år eller så. När jag sedan kom med kopplet hade hon svårt att bestämma om hon skulle stanna kvar eller följa med. Nåå, till slut kom hon ändå och lät mig sätta kopplet runt halsen och vi gick genom porten. Men tydligen hade hon blixtsnabbt hunnit vända sig om och hugga benet för när jag tittade ner hängde det i hennes mungipa. Och hon kutade glad och stolt vidare. Nå jag tänkte att vi får väl se hur många meter hon orkar bära sådant - stort var det också. Men gissa om någon var förvånad när Viivi kutade bara vidare, tog bara då och då bättre bett om benet och trippade vidare. Hon gick med detta ben i cirka TRE KILOMETRAR, och hade säkert gått hela vägen hem igen om inte vi hade svängt förbi Marielund.grillen - där blev dofterna för lockande. En gång fick jag henne att ta upp benet och bära det i en 20 meter till men sedan fick det vara. Men hemifrån hela vägen runt Marielund fram till affären - det var inte dåligt!

Annars var vi igår till Uleåborg och fira 30-åringen Anna. Hade vovvarna med. Och mummu och Ulla åkte med oss. Ulla var bättre "Navigator" än den kikka har knyckt. Räkningen kommer, lovade hon. Det var trevligt. Mummu var glad när hon fick träffa alla sina barn och nästan alla barnbarnen och barnbarnsbarnen (alla utom Matti, Kikka, Arttu och Laura).

Imorgon ska jag försöka få iväg en flyttlåda igen till min älskade dotter - som saknar sina långkalsonger! Jag har åtminstone virat igen lådan, nu gäller det bara att frakta den till busstationen. Det finns hopp min älskade dotter - det finns hopp -kanske...

Jaa jaa. Dags att lägga sig. Imorgon är det en arbetsdag igen. Tidigt upp och ut med kompisarna - hoppas det inte regnar då.