Heli, Olga & Viivi

jaajaa. få se om det blir mer en vana det här. Att skriva av sig. sist dog det som ut pånåttvis.
no i och för sig händer det nu inte så särskilt mycket här i livet. allt lunkar på som vanligt bara.
Fast idag har jag kanske en nystart ändå. Jag har nämligen varit idag en riktig satkärring. HEHEHE...och värst av allt är väl att DET KÄNNS RIKTIGT BRA!!!!
Jag som alltid är snäll och timid och nästan ber om ursäkt för det minsta lilla. Jag som väntar snällt och nickar och säger jaa och amen till allt och alla nästan. Jag EXPLODERADE idag för nu hade jag fått nog. Lite bakgrund kan kanske vara på sin plats.

Vi har ju kämpat hela sommaren med vår gamla gräsklippare som inte vill gå igång. Matti fick den att starta och grannen likväl. Men varken jag eller kikka orkar dra igång eländet. I själva verket har jag lyckats rätt många gånger i sommar efter att jag skruvat loss tändstiftet en tre fyra gånger och torkat den och skruvat tillbaka och chokat och dragit och slitit. Men nu för ca fyra veckor sedan gick det inte. Hur än jag försökte. Och inte ville jag gå till grannarna heller. Dessutom efter sista gången svullnade ju handen upp också. Alltså gick det inte nå mer.

Hade ju pratat redan flera gånger om att vi måste nog skaffa en gräsklippare med elstart eller en elklippare. Nå nu var det bråttom. Kallt som attan och vi vet att hinner vi inte klippa får vi sorkinvasion på vintern. Och sorkjävlarna älskar vår garage. Alltså nu var det bråttom.

Med Mirjas hjälp tog vi itu med saken. Mot ELON i staden glad i hågen. Med sakkunnig (?!?) hjälp valde vi en fin klippare med elstart - och inte var den billig heller. Fraktade maskinen hem och direkt på lördagförmiddag ut och klippa!  Trodde vi...

Vred på fina nyckeln, jummm jummm jummm. och sedan - ingenting. Fler försök - ingenting. Ringde elon, tyvärr kan vi inte hjälpa, återkom på måndag. Jaa jaa. Flera försök under helgen - tänk om ändå. Men inte. Och ingen laddare med förresten.

Återkommer på måndag, ringer igen. Vi ska komma titta på det, ställ maskinen så vi kommer åt. OK. Vad händer sedan. Hmmm - ingenting. Mirja är förbi hos dom och berättar för dom att Heli behöver faktiskt maskinen. Ingenting. Jag ringer igen. Någon  har varit och satt maskinen på laddning. Vau. Försöker lite försiktigt starta. Ingentig. Kanske måste laddas mera. Väntar till nästä dag - över 24 timmar på laddning, det borde väl räcka. Vrider på nyckeln förväntansfull. Ingenting. Flera försök. Ingenting. Ringer tillbaka. Karln har varit här och maskinen fungerar visst hur bra som helst. ?!?!??? Aha. Men inte när jag försöker. Kan du komma med maskinen. Nå det kans jag ju inte, jar har faktiskt problem med tunga lyft och så. Så då ska ngn komma titta till det igen. Tror vi jaa. Pyttsan åsså. Efter åtskilliga dagar baxar vi maskinen bak i bilen och kör till Elon. Dom kommer och tittart. Vrider på nyckeln. Hmmm. Tar tag i snöret och rycker till. Och maskinen ryter till och går igång. Ja visst ja. Jättebra. Men nu var det faktiskt så att det var just det här som var problemet. JAG KLARAR INTE AV ATT DRA IGÅNG ELÄNDET! Och då kan dom ej annat än att konstatera det vi redan visste. Den går inte att starta. Med nyckeln. Men inge fara - det är nog batteriet. Det byter vi snabbt och enkelt. Och levererar sedan maskinen hem till dig. Tror vi jaa...dagarna går. En till helg man skulle kunnat använda till gräsklippning. Nu börjar nätterna vara så kalla så undrar hur länge man kan klippa gräset. Som blir bara längre och längre...
Dagarna går, ingen maskin i förrådet. Ringer igen. Det ska bli, han har så mycket jobb just nu. Men det ska bli, jag ska kolla med honom och ringer upp dig sedan. Jaha jaa. Vi väntar väl då.
Ingen maskin. Inget samtal. Inga nummer i nummerpresentatören heller - det håller vi extra koll på.
Dagarna går men nu börjar jag koka så smått. Och idag hade jag då fått nog. Klockan halv fem på eftermiddagen marscherade jag in på Elon och skällde ut dom efter noterna. Dom fick verkligen veta vad jag ansåg om dom och deras service-anda. Jag meddelade dem att jag förväntar mig att en splitterny gräsklippare inte ska kräva flera veckors reparationer för att fungera. Jag konstaterade att jag anser det oförskämd att behandla mig så här och att det hade aldrig gått att behandla en karl på detta sätt, det skulle de aldrig tolererat. Och till slut bad jag dem att ge mig den inte upp-packade maskinen de hade inne när jag köpte maskinen så jag kan lämna in den någon annanstans där servicen fungerar.
Summa summarum. Min gräsklippare står nu ute på gården. Imorgon får vi se om den går.
Jag kanske håller på att bli en riktig satkärring. Vad tror ni?